Välkommen till
Erstavik

Ett glansfullt tillfälle i Erstaviks historia var i juli 1774 när den unga Oldenburgska prinsessan, senare drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta, kom till Sverige för att gifta sig med hertig Karl, senare Karl XIII. Efter seglatsen med örlogsfartyg från Tyskland landsteg hon vid Erstavik med ståtligt mottagande av det svenska hovet. En musikkår spelade på gårdsplanen och Bellman framförde själv sin för tillfället komponerade dikt ”Över ankomsten till Erstavik” medan konungen Gustaf III inkognito stod vid grinden för att nyfiket iaktta sin blivande svägerska. Prinsessan och hennes uppvaktning bodde i slottet på Erstavik för att vila upp sig under några dagar före det högtidliga mottagandet i Stockholm.

Herrgården
När Herman Petersen inköpte Erstavik 1763 uppdrog han åt arkitekten, hovintendenten Jean Erik Rehn, att projektera den nuvarande slottsliknande herrgårdsanläggningen. Den befintliga karolinska mangårdsbyggnaden med sina flyglar revs, utom den södra som är det nuvarande kapellet och en annan flygel belägen mitt emot kapellet. Denna flygel flyttades på 1850-talet till Drevinge där den ännu finns kvar som gårdens huvudbyggnad.

Rehn var en av sin tids förnämsta arkitekter och även konstnärlig formgivare av textilier, keramik m.m. Han var verksam vid inredningen av Stockholms och Drottningholms slott och har ritat herrgårdarna Gimo och Forsmark i Uppland som byggdes vid ungefär samma tid för släktingar till Herman Petersen.

Byggnaderna vid Erstavik och interiörerna i huvudbyggnaden representerar till stilen övergången från rokoko till gustaviansk. Rehn hade år 1756 återkommit från en resa till Italien och Frankrike tillsammans med målaren Johan Pasch. Där hade de fått många intryck av de senaste trenderna inom arkitekturen, starkt påverkade av det genom utgrävningarna av Pompeji nyväckta intresset för antikens formspråk. Johan Pasch dekorerade den stora salongen på Erstavik med en målning med motiv av en antik ruin.

Erstaviks kapell
Den södra flygeln till herrgården på Erstavik inreddes 1723 till kapell. Erstavik utgjorde då och fram till 1887 en egen kapellförsamling. I samband med uppförandet av den nya herrgårdsanläggningen uppdrog Herman Petersen åt Rehn att bygga om kapellet till dess nuvarande utseende.

En del av inventarierna i kapellet, bl.a. lyktorna och tavlor, kommer från Nacka gamla kapell som låg vid det som idag heter Nacka gamla kyrkogård. De inköptes till Erstavik av dåvarande fideikommissarien kammarherren August af Petersens när Nacka gamla kapell revs i samband med att man byggde den nuvarande Nacka kyrka.

Predikstolen är placerad mitt över altaret, vilket är vanligt i kyrkor tillhörande franska reformerta församlingar, t.ex. den i Stockholm. Där var Herman Petersen en av medlemmarna och hans svärfar Jean Bedoire en av församlingens ledare.

Kapellet är privat men gudstjänster som är öppna för allmänheten arrangeras av Nacka församlings ca 3 gånger årligen, bl.a. vid jul och påsk.

Erstavik var mellan 1765 och 2015 ett fideikommiss. Ett fideikommiss instiftades genom ett testamentariskt förordnande och innebär att innehavaren har en nyttjanderätt men inte rätt att förfoga över substansen genom försäljningar eller pantsättning, i praktiken en sorts familjestiftelse. Fideikommiss traderas från en innehavare till nästa utan att splittras upp vid generationsskiften. Tanken var att genom dessa regler skapa goda förutsättningar för en långsiktig god förvaltning av en egendom. Det vanligaste var att ett fideikommiss bestod av en lantegendom men det kunde även bestå av t e x inventarier eller en stadsegendom, som i fallet med Petersenska Huset.

Stora instiftare av fideikommiss var bland annat den så kallade skeppsbroadeln. Det är en beteckning man använder på en grupp framgångsrika handelsmän, bland annat Herman Petersen, som var aktiva runt mitten av 1700-talet. Trots beteckningen tillhörde de flesta inte adeln även om flera med tiden blev adlade och gifte bort sina döttrar med medlemmar av den gamla adeln.

Herman och hans hustru Charlotta instiftade Erstavik som fideikommiss åt sin äldsta son Johan Abraham och Petersenska huset åt sin andra son Herman. Som instiftare bestämde man själv hur fideikommisset skulle traderas men det vanligaste var att det gick från äldste son till äldste son. Eftersom Johan Abraham saknade söner så blev efter hans död brodern Herman även innehavare av Erstavik.

Så småningom försvann möjligheten att instifta fideikommiss och 1963 beslutade riksdagen att alla existerande fideikommiss som huvudregel ska avvecklas vid den siste innehavarens död. 

Då den åttonde och siste innehavaren Johan af Petersens avled 2015 beslutade hans efterlevande att överlåta den fasta egendom som han innehaft som fideikommiss till ett så kallat fideikommissaktiebolag. Ett fideikommissaktiebolag fungerar som ett vanligt aktiebolag men med några avgörande skillnader. Bolagets bolagsordning, och eventuella ändringar, ska godkännas av regeringen. För att godkännas så måste bolagsordningen innehålla begränsningar som begränsar bolagets rätt att sälja eller pantsätta egendomen utan tillstånd. D v s i praktiken samma begränsningar som innehavaren av ett existerande fideikommiss har i sin förfoganderätt. Syftet med bolagsbildningen är att skapa en långsiktig samlad förvaltning av det tidigare fideikommisset.